Det snabbaste sättet att byta logotyp är också det som lär ett företag minst om den nya. Allt beställs på en gång, innan någon har sett hur symbolen beter sig på en etikett eller en jacka. Det som visar sig fungera dåligt finns då redan i flera tusen exemplar.
Tänk på två företag i samma kvarter som byter logotyp samma vår. Det första gör allt på en måndag: ny skylt över dörren, nya dekaler på bilarna, nya visitkort till alla och en container för det gamla. Det andra lägger in den nya logotypen på hemsidan och låter sedan profilen komma in i huset bit för bit, i takt med att kuvert, blanketter och broschyrer tar slut.
Ett halvår senare ser det första företaget färdigt ut. Det andra ser fortfarande lite splittrat ut i hörnen, med gamla kuvert i postrummet och ett gammalt rollup i förrådet. Men det har inte kastat något. Det har också hunnit upptäcka att den tunnaste linjen i symbolen nästan försvann när den trycktes liten på en adressetikett, innan det beställde något i större upplaga.
För de flesta mindre företag är det andra sättet det realistiska, och det handlar inte bara om pengar. En profil som rullas ut en trycksak i taget prövas mot riktiga material och riktiga mottagare, och varje ny beställning blir en chans att justera innan nästa.
Det långsamma bytet har ändå sina egna fällor. Den största är att man börjar trycka innan det finns något ordentligt att trycka från.
Vad måste vara färdigt innan första trycket?
En ny logotyp är inte en fil. Det är en liten familj av filer: en version för stora ytor och en för små, en i färg och en i svart, en för mörk bakgrund, och helst vektorfiler som tryckeriet kan skala utan att kanterna fransar sig. Finns bara en bild från presentationen när visitkorten ska beställas, blir visitkorten i praktiken det dokument som definierar profilen.
Med färgerna är det likadant. De behöver bestämmas för varje sorts tillverkning som ligger inom synhåll, inte bara för skärmen. Den som bygger hemsidan, tryckeriet som gör visitkorten och den som beställer profilkläderna arbetar i olika system och behöver var sitt värde att utgå från. Är värdena inte bestämda när den första trycksaken går iväg, gissar tryckeriet. Gissningen blir sedan referensen för nästa beställning, och för den därefter.
Typsnittet är den tredje saken, och i en stegvis utrullning hamnar det hos fler personer än man räknat med. Den som beställer etiketter till lagret eller gör en skylt till receptionen har sällan varit med när profilen togs fram. Ta reda på vad licensen täcker för de användningar som ligger närmast i tid, och skriv ner vilket typsnitt som gäller, så att ingen i all välmening ersätter det med det mest lika som råkar finnas i datorn.
Det fjärde är juridiskt och glöms oftare. Har företaget ett registrerat figurmärke för den gamla logotypen, gäller skyddet märket så som det ser ut i registreringen (1). Hur stor förändring som kräver en ny ansökan går inte att svara på generellt. En lätt uppstramad version av samma symbol är en sak, en helt ny bild en annan, och däremellan beror det på vad som är märkets kännetecknande del. Där behövs ett svar från någon som arbetar med varumärkesrätt, och svaret är värt att ha innan något trycks i större upplaga.
Inget av detta kräver en tjock grafisk manual. Det räcker med en mapp där filerna ligger ordnade och namngivna, och ett dokument på en sida med färgvärden, typsnitt, frizon runt logotypen och minsta tillåtna storlek. Den sidan är det som gör att visitkorten från mars och broschyren från september ser ut att komma från samma företag, trots att de beställdes av olika personer.
Lagret i förrådet sätter takten
När grunden finns blir ordningen ofta självklar, eftersom förrådet bestämmer den. Det som tar slut först byts först. Visitkort går fort, särskilt hos säljare. Brevpapper och kuvert kan räcka i åratal hos ett företag som numera skickar det mesta som pdf. Skylten byts när den byts.
Det fungerar så länge man accepterar att övergången syns. Frågan är var den får synas. Ett kuvert med gammal logotyp som innehåller en offert med den nya brukar inte väcka någon reaktion, åtminstone ingen som når tillbaka till företaget. Underlaget för det är oftast att ingen har sagt något, och det är inte riktigt samma sak som att ingen har lagt märke till det. En ny hemsida och en gammal skylt i samma entré är i alla fall mer störande, eftersom besökaren möter båda inom samma minut och kanske undrar om hen kommit rätt.
Ett användbart sätt att sortera trycksakerna är efter två egenskaper: hur länge de lever och hur synliga de är för den som ännu inte är kund.
| Trycksak | Livslängd | Rimlig tidpunkt för byte | Vad blandningen kostar |
|---|---|---|---|
| Visitkort | Kort, beställs om ofta | Vid nästa beställning, för säljare gärna direkt | Lite i pengar, men kortet är ofta första intrycket i ett möte |
| Brevpapper och kuvert | Lång hos företag som mest skickar digitalt | När lagret är slut, inte före | Nästan inget, mottagaren läser innehållet |
| Broschyrer och produktblad | Styrs av när innehållet blir inaktuellt | Vid nästa innehållsrevidering | Märks om gammalt och nytt delas ut i samma kuvert eller monter |
| Rollups och mässmaterial | Lång, används sällan | Inför nästa mässa eller event | Stor när det används, eftersom det står bredvid allt annat |
| Fasadskylt | Lång, kräver ofta lov och montering | Planeras tidigt, ledtiden är det som styr | Stor, skylten och hemsidan möts i samma entré |
| Fordonsdekor och profilkläder | Lång för bilar, kläder slits i egen takt | Bilen vid foliebyte eller bilbyte, kläder vid nyinköp | Syns, men tolereras eftersom alla vet att bilar och jackor byts sällan |
Skylten är den post som oftast underskattas i tid. Många skyltar kräver lov enligt plan- och bygglagen, och Boverket beskriver hur reglerna är tänkta att tillämpas (2). Om ett nytt lov behövs när bara logotypen på en befintlig skylt byts beror på kommunens detaljplan och på hur stor ändringen är, så ett samtal med byggnadsnämnden innan skyltmakaren beställs kan spara veckor.
Rollupen är den motsatta fällan. Den ligger hoprullad i ett skåp, ingen tänker på den, och sedan står den plötsligt i en monter två år efter bytet, bredvid helt nytt material. Den hör till de få saker som tjänar på att bytas i förväg, trots att den inte är sliten.
Hemsidan som facit
Tabellen handlar om det tryckta, men i praktiken bör det digitala gå först. Hemsidan, e-postsignaturen, profilbilderna i sociala medier och mallarna för offert och faktura kostar nästan ingenting att ändra och kan bytas samma dag. Viktigare är att de blir referensen. När den första nya trycksaken kommer tillbaka finns något att lägga den bredvid.
Skärmen avslöjar också fel tidigt. En logotyp som fungerar på en presentationsbild kan bli oläslig som liten ikon i webbläsarfliken eller som rund profilbild, där hörnen skärs bort. Upptäcks det på hemsidan går det att rätta innan samma version har hamnat på tusen kuvert.
Ett facit behövs eftersom en stegvis utrullning sprids ut över tid, och ofta över flera leverantörer. Visitkorten görs hos ett tryckeri på våren, broschyren hos ett annat på hösten, och etiketterna kanske på kontorets egen skrivare. Varje maskin och varje material ger sin egen tolkning av samma färgvärde. Ett enkelt sätt att hålla ihop det är att spara ett exemplar av den första godkända trycksaken och skicka med det, eller åtminstone hänvisa till det, vid varje ny beställning. Tryckeriet får då något fysiskt att jämföra med i stället för bara en siffra i en pdf.
Vilken trycksak som ska följa efter skärmen beror på var företaget möter sina kunder. Ett konsultföretag som får sina uppdrag i möten har mest att vinna på nya visitkort, eftersom det är där profilen möter en människa ansikte mot ansikte och där en ny logotyp kan få en mening som förklaring. Ett hantverksföretag vars bilar står parkerade på kundernas uppfarter har sin viktigaste yta på bildörren, även om den tar längre tid att byta. Många företag ligger någonstans mittemellan, och då är det rimligt att börja med det som flest ser och som går fortast att ändra.
Det som däremot sällan fungerar är att låta ordningen bli slumpmässig. Om ingen håller i listan byts det som någon råkar beställa, och det som ingen beställer blir kvar. Det är så gamla logotyper överlever i fakturamallar, i en gammal stämpel och på ett skylthörn på baksidan av huset, långt efter att alla tror att bytet är klart.
En lista och ett slutdatum
Den stegvisa utrullningen behöver därför två saker som det snabba bytet klarar sig utan. Den första är en enkel förteckning över allt som bär logotypen, från skylten till de självhäftande etiketterna i förrådet. Den andra är ett datum då det som inte hunnit bytas ut ändå byts eller kastas, oavsett hur mycket som finns kvar.
Utan slutdatum blir övergången permanent. Med ett datum som ligger ungefär där de flesta lager ändå tar slut blir kostnaden för det som kastas liten, och företaget slipper ha två profiler i omlopp på obestämd tid.
Listan och filerna behöver också en ägare. Under ett stegvis byte kommer frågorna utspridda över månader, ofta från tryckerier som ringer och undrar vilken fil som gäller, och svaret ska inte bero på vem som råkar lyfta luren. Om logotypen tas fram av en byrå är det värt att redan från början fråga vilka filer och vilka värden som ingår i leveransen, och var de finns när projektet är avslutat. Rawdesigns beskriver hur de arbetar på sin sida om logotypdesign, och den sortens beskrivning går att läsa med just de frågorna i bakhuvudet, hos dem eller hos någon annan byrå.
När bytet är klart återstår en sista sak, och den görs sällan. De gamla logotypfilerna bör flyttas till en arkivmapp med ett namn som inte går att missförstå. Annars hittar någon dem om tre år, i en gammal mall eller i en mejltråd, och då börjar övergången om från fel håll.
Kuverten med den gamla logotypen tog till slut slut även hos det andra företaget i kvarteret. Nästa beställning kom med den nya, och ingen tycks ha noterat vilken vecka det hände. I postrummet står numera bara en sorts kuvert.
Noter
- Patent- och registreringsverket, information om registrering och skydd av varumärken, prv.se.
- Boverket, PBL kunskapsbanken om skyltar och lovplikt enligt plan- och bygglagen, boverket.se.
